Ute med Bobby i skymningsljus, i bakgrunden skymtar Östad kyrka.
One Comment
Författare: carro
Julgranen
Granen står grön och grann i vardagsrummet.
Barbus är hos oss nu
Den äldsta katten jag har är en svartvit huskatt som heter Barbus, och han har sedan skilsmässan bott kvar hos exmaken, då han är 12 år, van utekatt och hade kattlucka. Men i oktober flyttade exmaken och kunde inte ta med katten, så jag skulle ta honom hit till Sjövik 4 oktober.
Planen var att installera honom i källaren första veckan, och sedan introducera honom för de andra katterna och utelivet. Men redan första natten lyckades Barbus ta sig ut genom den låsta kattluckan, och sedan var han försvunnen, på en plats han inte kände till alls!
Ställde ut mat och en slags kattkoja vid huset, samt lade en gammal sliten tröja under husvagnen där det var torrt. Finns en ladugård här också där han kunde smita in (finns öppningar här och där) Problemet var att grannens katt är en okastrerad hankatt som går förbi vår tomt varje dag, och risken var stor att han hade jagat bort Barbus, då han ansåg att vår tomt är hans revir…
Ropade flera kvällar i rad, åkte med bilen åt flera håll, kollade diken fält, ladugårdar etc, ingen katt! Han blev anmäld försvunnen hos polisen, jag skrev lappar som lades ut i brevlådor och sattes upp på anslagstavlor etc. Dessutom var hans örontatuering väldigt svårtydd, trodde jag.
Skrev detta på FB tre veckor efter försvinnandet:
Tyvärr är han fortfarande borta. Har lagt lappar i brevlådorna i trakten och satt upp flera vid affärer, anslagstavlor etc. En person hade sett en svartvit katt i skogen igår, och vi åkte dit och ropade o letade i en timme innan det blev för mörkt, men ingen katt. Kan ju ha varit en annan svartvit katt oxo.
Har varit ute nästan alla kvällar och letat i det område där jag tror han kan vara, men han syns inte till.
Flera personer ringde under dessa månader, och vi kollade tipsen, men varje gång var det en annan katt. Senaste tipset var för 2 veckor sedan.
Men 21 december fick vi glädjande nyheter!
En äldre man hörde av sig, och de hade hittat Barbus på sin veranda för någon vecka sedan, mager och utsvulten, han fick komma in i deras hus. De tog honom till veterinären, som faktiskt lyckades tyda hans suddiga tatuering, och hittade mig i ägarregistret!
Så mannen tog kontakt med sambon, och vi åkte dit vid 14-tiden den 21/12, och visst var det Barbus! Kallade på honom, och han lystrade, men var lite skygg.
Så nu är han hemma i källaren igen, och denna gång kan han INTE ta sig ut genom kattluckan, den är spärrad. Barbus mår bra, enligt veterinären, han behöver bara äta upp sig igen.
Vi kommer troligen släppa in honom i huset vilken dag som helst, så får vi se hur det går. Blir det värsta slagsmålet så får han vara i källaren tills Bobby åkt hem (Cornell är i kattrummet hela tiden nu pga Bobby), för då kan han vara instängd i kattrummet med galler för dörren, så de kan se varandra men inte nå varandra.
Mina år med diabetes 2
Som jag skrev i förra inlägget så upptäcktes min pre-diabetes (förstadium till diabetes) i samband med en hälsokontroll på företagshälsovården hösten 2009. Då låg blodsockret på 6,9, så det blev nya tester, och det låg fortfarande högt.
I samband med häsokontrollen konstaterades även högt kolesterol, så jag fick börja med kolesterolsänkande medicin. Men positivt var att jag har lågt blodtryck, (120/75 brukar det ligga på) och är normalviktig.
Även Levaxinet (mot hypothyreos) låg på fel dos, så det fick oxo justeras lite.
Jag testade kostomläggning och motion ett år, men det hjälpte inte, så hösten 2010 konstaterades diabetes 2.
Började då med Metformin 1 tablett/dag. Ganska snabbt ökade jag till två tabletter, och i februari 2011 till tre tabletter. Skälet var att fasteblodsockret envisades med att ligga högt trots att jag åt vettigt och rörde på mig så gott som varje dag. Även HbA1c låg högt hela tiden.
Till slut blev dosen 2*500 mg efter frukost och 2*500 efter middagen i april 2011, och sedan dess har värdena hållit sig inom rimliga intervaller, om än med toppar och dalar.
HbA1c har stadigt gått neråt, från 53 i april 2011 till 42 nu i december 2012, och har senaste halvåret legat mellan 42-44, vilket är bra.
Det som har gjort susen sista halvåret är träningen, kostomläggningen och stödet från min PT, det har gjort susen med alla prover, även kolesterolet har sjunkit radikalt.
Har minskat radikalt på snabba kolhydrater samt gluten och laktos, då min mage reagerar på för mycket gluten och laktos. Har t.ex. slutat med rena mjölkprodukter och ljust bröd, men kan äta grovt danskt rågbröd med hela frön och lagrad hårdost utan problem.
Pasta potatis och ris äter jag nästan inget av, har bytt det mot quinoa och mathavre.
Så på det hela taget mår både kroppen och magen bättre än på länge, och jag märker att jag har fått mer energi och ork, t.ex. orkar jag träna längre och hårdare utan att bli helt slut, och musklerna kan pressas mer när jag lyfter vikter.
En bra höst för mig!
Min diabeteshistoria
Jag har nu haft konstaterad diabetes 2 sedan hösten 2009 (den upptäcktes i samband med en hälsokontroll på företagshälsovården), och första året testade jag kostomläggning och motion, men fick börja med Metformin hösten 2010.
Men varför fick jag diabetes?
Jag var inte överviktig eller hade högt blodtryck, och motionerade hyfsat ofta tack vare hunden. Det enda var lite högt kolesterol.
Det finns flera olika skäl till diabetesen, vilka jag ska berätta om nu.
Jag har underfunktion på sköldkörteln, hypotyreos, sedan 1975, och det är en autoimmun sjukdom som kan öka risken för diabetes längre fram i livet.
1994 väntade jag äldste sonen, och när jag vecka 31 så blev jag akut sjuk och fick läggas in på Mölndals sjukhus, och då upptäcktes att jag dels hade bukspottskörtelsinflammation (pankreatit) och graviditetsdiabetes. Då jag inte blev bättre fick de ta ut sonen i v 32, och han mådde finfint redan då. Därefter kunde de ge mig starkare mediciner och jag blev frisk, och även graviditetsdiabetesen försvann.
1998 väntade jag son nr 2, och i v 17 gjorde jag en glukosbelastning som visade att jag hade fått graviditetsdiabetes igen, och denna gång fick jag ta hjälp av insulinpennor för att hålla vettig blodsockernivå. Men sockret var svajigt hela graviditeten och det var asjobbigt att få vettiga nivåer, så när sonen föddes i v 41+2, blev jag glad när diabetesen försvann igen en vecka efter födseln.
Allt detta sammantaget gjorde att jag var predisponerad att få diabetes igen längre fram i livet, vilket bekräftades 2009.
Ädelkattens utställning 8-9/12
Den 8-9 december var vi på ÄK i Sportarenan med alla tre katterna. Det hade ju snöat och var kallt ute på lördagen, och jag åkte själv på morgonen med katterna. Jag hade sådan tur att jag fick stå nära hallen, så slapp jag bära katterna så långt. Fick gå flera vändor efter resten efter att veterinärbesiktningen var klar och jag hade hittat våra burar.
Som vanligt var det folk man kände igen överallt och det var kul att snacka katt och allt möjligt med dem.
Med tre katter att hålla reda på var det lite snärjigt att hålla koll på när de skulle upp till domarna, men det gick bra. Ester och Giron fick sina cert med fina omdömen, och Ester skulle även upp för nominering senare, men gick inte vidare.
Cornell däremot fick Ex 1 %cert trots att han inte hade konkurrens, och där och då bestämde jag mig för att det fick bli hans sista utställning, så på söndagen var han ABS.
Men de andra två följde med på söndagen, och domarna hade bara fina ord för dem bägge två. Ester var liiite för söt ännu, men skulle ändå upp för nominering sedan. Girons öron var lite högt fortfarande, men pälsen var underbar och han skulle oxo upp för nominering, dock gick ingen av dem vidare.
Men jag är helnöjd ändå, det visar att de har potential framöver när de är äldre, nu är de ju bara 1-1½ år gamla.
Giron är nu stoppad i Sverige, så nästa utställning blir i Fredrikstad, Norge i april 2013.
Giron har varit lite spattig/hispig på tidigare utställningar, men denna helg skötte han sig mycket bättre, och jag höll honom på ett sådant sätt att han inte kunde sprattla loss och ta sig upp mot min axel. Tror det blir bättre och bättre för varje utställning.
Ester brukar ju gömma sig bakom burskynket för det mesta, men på söndagen var hon lugnare och framme mer än vanligt, kul!
På söndagen varnades det för snöoväder, så de ansvariga lät oss som inte hade panelkatter få åka hem när alla bedömningar var klara, och detta gjorde att jag var hemma redan vid 15-tiden, skööönt! Då fick man lite tid att varva ner efter en intensiv utställningshelg.
.
/Caroline
Besök Djurens fotogallerier
Ny inriktning på bloggen + lite blandat
Eftersom jag inte skriver så mycket om min vardag i bloggen numera, så kommer jag koncentrera mig på några få ämnen som jag vill skriva om istället, och då kan det bli tätare uppdateringar här.
Bloggen blir mer inriktad mot dessa ämnen framöver: träning, kost, diabetes, mobilbilder, naglar och ibland lite vardag, eventuellt något fototema ibland.
Kan ju berätta att träningen går väldigt bra, och jag har nu börjat träna hårdare och mer på allvar med hjälp av min PT. Tidigare var det balans, kost och stretching som gällde, men nu mår kroppen bra och har energi, så nu kan jag satsa ordentligt på själva träningen.
Jag ligger fortfarande under 70 kg, och vid sista blodproverna i veckan så hade det dåliga kolesterolet minskat betydligt, och långtidssockret (HbA1c) ligger nu på 42, vilket är mycket bra. Överhuvudtaget så har alla värden blivit bättre under hösten.
Till våren blir det ytterligare 10 gånger med min PT, och då kommer vi satsa hårt på träningen, både styrka, balans och kondition.
Vägning idag
Giron är idag 14 månader, så jag passade på att väga honom och kattkompisarna.
Giron, 14 månader: 4,3 kg
Ester 1½ år: 6 kg!
Cornell, snart 7 år: 6 kg (han behöver banta lite märker jag, idealvikt är runt 5,6 kg)
Vägde dem i augusti, men de vikterna har jag inte skrivit upp här i bloggen.
Då vägde Ester 5,5 kg, Cornell 5,6 kg och Giron 4,1 kg om jag minns rätt.