Första delen om vår huskatt Barbus, som rymde, kan ni läsa i detta inlägg: Barbus är hos oss nu
Vi släppte ihop Barbus med de andra katterna ganska snabbt, och det gick över förväntan, han accepterades snabbt av dem. Dock är han en försiktig herre, så han låg mest och vilade avsides i någon kattbädd.
Under vintern fungerade det bra mellan alla 4 katterna, men framåt mars märkte vi att Barbus började få stresstovor och stressmjäll, och han började även kissa på fel platser inomhus. I slutändan kissade han alltid i min säng på sennatten, och även när vi hade lagt plast över sängen kissade han där.
Troligen pga att Ester börjaade hacka på honom samt att han ville börja gå ut framåt våren.
Detta var ju ohållbart i längden. så vi började släppa ut honom i kattgården, och då gick det lättare, men vi märkte att han ville gå fritt ute (han var ju utekatt hela tiden i Kullavik).
Så när jag började min semester lät vi honom gå ut fritt, då jag var hemma och kunde ha uppsikt över honom hela tiden, och den processen gick riktigt bra då Barbus höll sig i närheten hela tiden och aldrig gick upp mot vägarna utan mer ner i snåren nedanför tomten.
Idag är Barbus utekatt precis så mycket han vill, dag som natt, och han har flera viloplatser i källaren om han vill vara inne på natten när vi sover. På dagen får han gärna vara inne om han vill, men han är mest ute och får även mat ute. Han håller sig alltid i närheten, och kan ofta ligga och vila i skuggan vid entrén, så det är bara att ropa på honom och knacka på matburken, så kommer han som ett skott!
Det är även lugnare mellan katterna och även om Ester bråkar med Barbus ibland, så är det lätt att släppa ut honom eller ner i källaren (finns kattlucka) om han tycker det är jobbigt.
Nu slipper vi stressad katt och innekissande, och Barbus är en nöjd utekatt!
