Kategoriarkiv: Skyddat inlägg

Äntligen över

Ja, nu är begravningen av svärmor äntligen över. Säger äntligen, eftersom begravningar brukar vara jobbiga, och efteråt känns det som om man tagit farväl på allvar.

Den skedde i onsdags uppe i Bro kyrka, som ligger norr om Lysekil, och det blev en vacker och ljus högtid.
Det var så vackert dekorerat i kyrkan, med kransar från barnen i samma färgtema som rosorna på kistan, som var gräddvit med små blommor målade på sidorna (ska fixa lite bilder sedan).

Det var barnen med familjer, svärmors 4 syskon med respektive, några av svärfars syskon och deras barn, några avlägsna släktingar,samt grannar + nära vänner som var närvarande i kyrkan.

Högtiden blev ljus och fin, även om prästen höll ett lite väl högtidligt tal i kyrkan. Desto gladare och trevligare tal blev det i församlingshemmet efteråt, och alla satt och log åt prästens fina ord. Han betonade de fina barnbarnen, som svärmor var så stolt över och att de för arvet vidare.

Barnbarnen, ja. De var sååå finklädda och klarade av högtiden i kyrkan riktigt bra. I församlingshemmet sjöng de flera fina sånger, som de hade förberett tillsammans, och de spelade även en sång (alla barnbarnen spelar något instrument). Linus läste en dikt till farmor och alla presenterade sig själva + varsin sång. Det var så fint och lyckat, och alla släktingar var imponerade.

Linus är ju äldst av kusinerna, nästa kusin är 1½ år yngre, så han såg så vuxen ut i sin kostym… 🙂
Ska lägga in bilder här på dem i ett låst inlägg sedan.

Tog många kort, eftersom svärfar ville att jag skulle dokumentera allt med kameran, så det finns många fina bilder på blomkranstarna och dekorationen i kyrkan, men även på barnbarnen när de spelade och sjöng.

Jobbigt

Det har varit en jobbig period ett tag, eftersom makens mor varit sjuk flera år i cancer.

Hon fick för 7-8 år sedan bröstcancer, som strålades och opererades, och sedan var hon frisk i 3 år.

Men för 3 år sedan fick hon värk i nacken, som visade sig vara skelattcancer. Den utvecklades dock sakta, så de första två åren efter beskedet mådde hon rätt bra och kunde hälsa på oss och vara i sommarstugan på sommaren.

Sista halvåret gick det tyvärr mot det sämre, och under de sista två månaderna försämrades hon snabbt, för att sista dagarna i oktober ligga i dvala. Märkligt nog vaknade hon upp under den veckan och sade till sin dotter som var där då (makens syster) ”På lördag dör jag”.
Fredagen den 31 oktober åkte maken upp (de bor i Lysekilsområdet) , då sjuksköterskorna som vårdade henne i hemmet sade att det inte var långt kvar. På lördag morgon 1/11-08 avled hon stilla i hemmet med barnen och maken omkring sig. Då sade dottern ”mamma fick rätt som vanligt”

Under hösten har maken och hans syskon (han har en bror oxo) turats om att åka upp till föräldrarna på helgerna och avlasta sin far, som dock hade hjälp av palliativa teamet under vardagarna. Men nu känns det lugnt, eftersom alla känner att hon äntligen fått frid från smärtorna.

Begravningen är nästa vecka, och alla barn o barnbarn kommer närvara, så jag har köpt lämpliga kläder till dem nu. Ska bara fixa svarta skor till lilleman oxo.

Detta har ju varit jobbigt för oss alla, men eftersom svärmor varit sjuk såpass länge, så har vi hunnit acceptera detta på ett annat sätt, än om hon hade blivit hastigt sjuk och avlidit.

Tror att det kommer kännas mer fridfullt efter begravningen, då kommer vi ta ordentligt farväl av henne.

Egentligen…

så skulle jag kunna skriva detta inlägg helt öppet, men eftersom jag inte vill avslöja något i förtid för vissa familjemedlemmar (de läser här ibland, men har inte tillgång till lösenordet), så skriver jag detta som ett skyddat inlägg.

Jag har nämligen beställt en kamera, som Joakim sedan ska få i julklapp (den utgår ur sortimentet snart tror jag+ att den har bra pris nu), men tills dess tänkte jag ha den som ”hemlig” fickkamera i ryggsäcken till jobbet… 🙂 Ska nämligen sikta på en bättre mobilkamera till mig själv framöver, och då kan jag ju ha denna så länge, för min nuvarande mobilkamera tar bara bra bilder när det är exemplariskt ljus och enkla färger.

Vilken kamera det är? Jo, en Canon Powershot A590 IS, som fått bra omdömen på flera fotosidor.

Lösenord på nätet

Hejsan

Jag märker att fler och fler skriver låsta inlägg och lägger bilder bakom lösen, och det har jag förståelse för, eftersom det finns alla möjliga konstiga typer på internet. Själv är jag dock rätt öppen om mig själv och visar bilder på familjen utan problem. De har godkänt att jag får visa dem öppet, men om de en vacker dag säger stopp, så lägger jag även bilderna på dem bakom lösenord. (det har jag redan gjort med ett galleri på Fotocilla)

Det enda tråkiga är när man har favoritbloggar man besöker, och de då helt plötsligt lägger nästan alla inlägg bakom lösen, och man inte får tillgång till lösenordet. Då känns det lite trist, tycker jag.
Många är med på olika fototeman och visar sina bilder från temat öppet, men så fort det är skrivna inlägg, så är det lösenord till dem.
Fast jag accepterar om de inte vill ge mig lösenordet, man känner ju oftast inte varandra så väl på internet som IRL. Dock blir det ju så att man slutar besöka de bloggar som har det mesta bakom lösenord.

Det var lite om mina tankar i detta.

Skyddad: Hemma

Eftersom jag vet att FK, AF och ev. AG kan läsa här, så skyddar jag detta inlägg.

Jag är sedan 23/9 sjukskriven, och har fått veta att min sköldkörtel är lite felinställd, så jag har fått justera Levaxinet, vilket tar bortåt 5-6 veckor, och är därmed sjukskriven till 30/11.
Känns jobbigt att aldrig kunna känna sig riktigt frisk och i form, är det inte det ena så är det andra som är fel i kroppen… 🙁

Men söker ändå jobb då och då, då inom webbdesign, det tar ändå alltid tid att få svar från ett ev företag/firma. Kruxet är bara att det nästa aldrig finns halvtidsjobb, alla vill ha heltidare som är friska till 100% och hörande till 100%! Såå diskriminerande tycker jag, marknaden är inte till för oss funktionshindrade!

Och sedan är FK på en och undrar om och när man kan vara tillgänglig för arbetsmarknaden igen… 🙁
Som tur är har jag en bra AF-handläggare, som låter mig vara ifred nu när jag är sjukskriven, skönt.

Skyddad: Lättad

I fortsättningen kommer jag skriva fler inlägg bakom lösen, då jag vet att eventuella arbetsgivare, AF, Fk mfl kan läsa här. Mitt namn är ju ganska öppet här på internet, och då jag ansökt om några jobb (innan beslutet nedan kom till), så får ju ev AG mitt CV, som ligger på hemsidan. Kommer vara kvar på Manpower m.fl tills vidare, men söker inte några jobb ett tag framöver.

Ja, idag var jag på AF och pratade med förmedlaren och en dövkonsulent, som var mycket bra. Det blev en lång pratstund och vi kom fram till att jag ännu inte är redo för arbetsmarknaden, av flera skäl.
Dels måste jag koncentrera mig oerhört på läppavläsningen när jag träffar nya människor(vilket dövkonsulenten närkte väldigt tydligt på mig), och att då bli intervjuad av en totalt okänd rekryterare på ett jobb jag ansökt om skulle trötta ut mig helt pga anspänningen. Dels känner jag att pressen att vara redo för ett halvtidsjobb direkt nu gör mig stressad och pressad, både värk och tinnitus har ökat pga den psykiska pressen, dessutom har mag-/tarmsystemet havererat delvis…

Dessutom känner jag att jag inte orkar med någonting just nu pga denna press, jag har extremt kort stubin och gör ingenting hemma. Psykisk stress pga känner att jag ’måste’ ut i arbetslivet så snart som möjligt (har inte sååå många a-kassedagar kvar) är vad jag kallar symptomen.

Slutsatsen blev att jag ska sjukskriva mig ett tag (har ett läkarbesök inbokat sedan tidigare), så får vi se om jag ’landar’ i mig själv så småningom och får mer ordning på hörseln och kroppen igen.

Skönt, nu känner jag att det lättar lite… Får bara hoppas att jag får sjukskrivning av läkaren. Men det är jobbigt att må så här, man vill ju innerst inne jobba på något vis.