I går fick jag en påminnelse om att livet är skört och oförutsägbart.
Min nätvän Mimo har mist sin livskamrat sedan många år, vilket ger mig en flashback till 22/8, då min pappa dog lika hastigt. Livet stannar upp och man tänker tillbaka på det som hänt…
Jag skickar allt mitt stöd, styrkekramar och varma tankar till Mimo!
Alla ni som läser detta, ta vara på livet nu och idag! Vänta inte till i morgon med att vara med era nära och kära, livet kan ta oväntade vändningar mycket snabbt…
Tack snälla du för ditt stöd, det värmer enormt!
*Kram!*
Ja man borde nästan ha en lapp på näsan om denna påminnelse.
Det är så lätt att ta människor i ens närhet för givet – de ska liksom alltid finnas där. Så vet vi ju att det inte är – helt plötsligt förändras allt.
Hoppas du har en fin och solig söndag.
Jaaa, inte klokt vad fort det kan gå ibland!
Då är det som för sent säga/göra just DET man tänkt..