Den äldsta katten jag har är en svartvit huskatt som heter Barbus, och han har sedan skilsmässan bott kvar hos exmaken, då han är 12 år, van utekatt och hade kattlucka. Men i oktober flyttade exmaken och kunde inte ta med katten, så jag skulle ta honom hit till Sjövik 4 oktober.
Planen var att installera honom i källaren första veckan, och sedan introducera honom för de andra katterna och utelivet. Men redan första natten lyckades Barbus ta sig ut genom den låsta kattluckan, och sedan var han försvunnen, på en plats han inte kände till alls!
Ställde ut mat och en slags kattkoja vid huset, samt lade en gammal sliten tröja under husvagnen där det var torrt. Finns en ladugård här också där han kunde smita in (finns öppningar här och där) Problemet var att grannens katt är en okastrerad hankatt som går förbi vår tomt varje dag, och risken var stor att han hade jagat bort Barbus, då han ansåg att vår tomt är hans revir…
Ropade flera kvällar i rad, åkte med bilen åt flera håll, kollade diken fält, ladugårdar etc, ingen katt! Han blev anmäld försvunnen hos polisen, jag skrev lappar som lades ut i brevlådor och sattes upp på anslagstavlor etc. Dessutom var hans örontatuering väldigt svårtydd, trodde jag.
Skrev detta på FB tre veckor efter försvinnandet:
Tyvärr är han fortfarande borta. Har lagt lappar i brevlådorna i trakten och satt upp flera vid affärer, anslagstavlor etc. En person hade sett en svartvit katt i skogen igår, och vi åkte dit och ropade o letade i en timme innan det blev för mörkt, men ingen katt. Kan ju ha varit en annan svartvit katt oxo.
Har varit ute nästan alla kvällar och letat i det område där jag tror han kan vara, men han syns inte till.
Flera personer ringde under dessa månader, och vi kollade tipsen, men varje gång var det en annan katt. Senaste tipset var för 2 veckor sedan.
Men 21 december fick vi glädjande nyheter!
En äldre man hörde av sig, och de hade hittat Barbus på sin veranda för någon vecka sedan, mager och utsvulten, han fick komma in i deras hus. De tog honom till veterinären, som faktiskt lyckades tyda hans suddiga tatuering, och hittade mig i ägarregistret!
Så mannen tog kontakt med sambon, och vi åkte dit vid 14-tiden den 21/12, och visst var det Barbus! Kallade på honom, och han lystrade, men var lite skygg.
Så nu är han hemma i källaren igen, och denna gång kan han INTE ta sig ut genom kattluckan, den är spärrad. Barbus mår bra, enligt veterinären, han behöver bara äta upp sig igen.
Vi kommer troligen släppa in honom i huset vilken dag som helst, så får vi se hur det går. Blir det värsta slagsmålet så får han vara i källaren tills Bobby åkt hem (Cornell är i kattrummet hela tiden nu pga Bobby), för då kan han vara instängd i kattrummet med galler för dörren, så de kan se varandra men inte nå varandra.
