Ja, på sista tiden har Bobby blivit lugnare och mer sansad, framför allt på kvällarna, som var hans härjigaste tid på dygnet. Nu har det gått över en vecka sedan jag eller maken behövde säga till honom när han bråkade med pojkarna, så det verkar gå åt rätt håll, skönt!

Men han är fortfarande väldigt hälsningsglad när det kommer kompisar till pojkarna, så man får hålla koll på honom precis i början. Dock lugnar han ner sig ganska snabbt numera, så kan kan vara inne hos barnen utan större problem efter en stund.

Ute har han blivit mer lyhörd, men han är fortarande väääldigt social och vill gärna hälsa på folk vi möter på promenaderna. Men numera räcker det med att jag tar tag i kopplet, säger Hrrrrm! och marscherar förbi, så kommer han av sig och följer med. Dock måste han alltid vända sig om och titta flera gånger efter personen vi mötte… 🙂

I skogen får han alltid gå lös med spårlina efter sig, och han kommer som ett skott om jag busvisslar när han kommit för långt bort. Men ibland är han lite fnattig, och då rusar han förbi mig flera gånger utan att stanna på inkallningen, och då är spårlinan bra att stoppa upp honom med.