Ja, nu är begravningen av svärmor äntligen över. Säger äntligen, eftersom begravningar brukar vara jobbiga, och efteråt känns det som om man tagit farväl på allvar.

Den skedde i onsdags uppe i Bro kyrka, som ligger norr om Lysekil, och det blev en vacker och ljus högtid.
Det var så vackert dekorerat i kyrkan, med kransar från barnen i samma färgtema som rosorna på kistan, som var gräddvit med små blommor målade på sidorna (ska fixa lite bilder sedan).

Det var barnen med familjer, svärmors 4 syskon med respektive, några av svärfars syskon och deras barn, några avlägsna släktingar,samt grannar + nära vänner som var närvarande i kyrkan.

Högtiden blev ljus och fin, även om prästen höll ett lite väl högtidligt tal i kyrkan. Desto gladare och trevligare tal blev det i församlingshemmet efteråt, och alla satt och log åt prästens fina ord. Han betonade de fina barnbarnen, som svärmor var så stolt över och att de för arvet vidare.

Barnbarnen, ja. De var sååå finklädda och klarade av högtiden i kyrkan riktigt bra. I församlingshemmet sjöng de flera fina sånger, som de hade förberett tillsammans, och de spelade även en sång (alla barnbarnen spelar något instrument). Linus läste en dikt till farmor och alla presenterade sig själva + varsin sång. Det var så fint och lyckat, och alla släktingar var imponerade.

Linus är ju äldst av kusinerna, nästa kusin är 1½ år yngre, så han såg så vuxen ut i sin kostym… 🙂
Ska lägga in bilder här på dem i ett låst inlägg sedan.

Tog många kort, eftersom svärfar ville att jag skulle dokumentera allt med kameran, så det finns många fina bilder på blomkranstarna och dekorationen i kyrkan, men även på barnbarnen när de spelade och sjöng.