Det har varit en jobbig period ett tag, eftersom makens mor varit sjuk flera år i cancer.

Hon fick för 7-8 år sedan bröstcancer, som strålades och opererades, och sedan var hon frisk i 3 år.

Men för 3 år sedan fick hon värk i nacken, som visade sig vara skelattcancer. Den utvecklades dock sakta, så de första två åren efter beskedet mådde hon rätt bra och kunde hälsa på oss och vara i sommarstugan på sommaren.

Sista halvåret gick det tyvärr mot det sämre, och under de sista två månaderna försämrades hon snabbt, för att sista dagarna i oktober ligga i dvala. Märkligt nog vaknade hon upp under den veckan och sade till sin dotter som var där då (makens syster) ”På lördag dör jag”.
Fredagen den 31 oktober åkte maken upp (de bor i Lysekilsområdet) , då sjuksköterskorna som vårdade henne i hemmet sade att det inte var långt kvar. På lördag morgon 1/11-08 avled hon stilla i hemmet med barnen och maken omkring sig. Då sade dottern ”mamma fick rätt som vanligt”

Under hösten har maken och hans syskon (han har en bror oxo) turats om att åka upp till föräldrarna på helgerna och avlasta sin far, som dock hade hjälp av palliativa teamet under vardagarna. Men nu känns det lugnt, eftersom alla känner att hon äntligen fått frid från smärtorna.

Begravningen är nästa vecka, och alla barn o barnbarn kommer närvara, så jag har köpt lämpliga kläder till dem nu. Ska bara fixa svarta skor till lilleman oxo.

Detta har ju varit jobbigt för oss alla, men eftersom svärmor varit sjuk såpass länge, så har vi hunnit acceptera detta på ett annat sätt, än om hon hade blivit hastigt sjuk och avlidit.

Tror att det kommer kännas mer fridfullt efter begravningen, då kommer vi ta ordentligt farväl av henne.